Du är fortfarande det finaste jag vet

Inget kan någonsin ändra på det

Inte 80 år av åldrande

Inga rynkor, inga sår, inget!

Jag ska vara tålmodig och vänta på dig

hur lång tid det än må ta

Du har mitt hjärta i dina händer

Grattis Elina 18 år!!

Peppa tills helgen..

Fjärilar i magen hihi

Mys med frida o Philip på vätterstranden idag

Varför kan jag inte släppa tankarna om dig och mig?

Varför gråter jag varje gång jag hör "vår" låt?

Varför, varför och åter varför?

svaret är enkelt..

Pojken är underbar

På väg mot Jönköping igen, dryg resa..

 Har varit en mysig helg hos kusinerna :)

/Lovisa

Hejsan

Som ni kanske ser har jag skaffat en blogg, varför vet jag inte ens själv. Det är ju alltid skönt att skriva av sig lite!  Det blev la en tjejig design men jag gillar den :)

Just nu befinner jag mig i Luleå eller "Lule" som de så gulligt säger här. Mina små kusiner hade bakat en tårta igår där de hade skrivit " Bara Lovisa får Smaka " med glasyr, hih.

För min del var gårdagen väldigt jobbig. Först och främst klev jag upp svin tidigt för att hinna med tåget till göteborg sedan tog vi flyget till hudiksvall. Från Hudiksvall tog vi tåget till Sundsvall. Själva resan till luleå var väl inte så jobbig egentligen. På väg mot sundsvall skickade jag ett sms till min gamla pojkvän. Jag vet, det kanske inte var det smartaste jag kunde göra men det som är lätt i teorin är svårt i praktiken..

Tror inte han ville träffa mig egentligen men efter lite tjat och eftersom han är världens gulligaste så gick han med på att träffa mig endå.

Väl framme i sundsvall satt jag förväntansfullt och tittade ut genom fönstret på tåget för att se om jag kunde se det där ansiktet, de där ögonen, det där leendet jag saknat så. Och visst stod han där och väntade på mig som så många gånger förut.

Jag vet inte vad som hände sedan, allting bara rasade då jag såg honom. Alla känslor bara flög ur mig, jag släppte allt och sprang ut och slängde mig i hans famn tok gråtandes. Han, min räddare, min ängel, bara fanns där och höll om mig. Han tittade ner på mig och log och jag kände mig som en liten liten flicka som äntligen blivit räddad från alla faror i världen. Max jacka blev nog helt genom våt av mitt bölande, heh.

Vi gick ner till hamnen och satt oss på en bänk och pratade om allt möjligt.

Jag tycker fortfarande max är den mysigaste, underbaraste och omtänksamaste pojke jag någonsin mött. Vi har ju hållt kontakten så länge och delat allt med varandra. Tider förändras...

Tyvärr råkade jag häva ur mig orden "jag älskar dig" mitt i allt och det syntes direkt att han blev ledsen. Vad trodde jag på egentligen?!  Förlåt mig max.

Det blev lite mer gråt från min sida innan jag var tvungen att forsätta min resa mot Luleå.

Där har ni mig mina vänner, en sorglig människa med ingen som helst kontroll över sina känslor..

 Men annars e de la bra :)

/Lovisa